Trä betyder allt för mig
Julia Ardesjö bedriver ett trappsnickeri på en skogsfastighet i Bergslagsbyn Löa. Att trappor blev hennes specialite är inte en slump..
Potatiskällaren blev ett snickeri
Redan som 15-åring byggde Julia Ardesjö eget hus på föräldrarnas skogsfastighet. Drygt15 år senare står hon här som framgångsrik snickare, med trappor som specialitet.
– Det känns mäktigt att kunna leverera en trappa, byggd av virke från min egen skog. Nästa steg är ett helt grönt snickeri där alla maskiner drivs av solceller.
Det var efter en praktik i pappa Torbjörns snickarverkstad som Julia Ardesjö reviderade sin barndomsdröm om att bli radiopratare. Med ens var det bara trä som gällde.
– Jag blev helt såld. På doften, känslan i handen och det faktum att varje planka är ett tomt ark. Det kändes självklart att gå i pappas fotspår och tillverka något som smyckar ett hus i 200 år. Efter tre år på träteknisk gymnasielinje i Örebro, och ytterligare fyra år i Norge för att tjäna in startkapital, startade Julia sitt företag J.A Trappsnickeri. Än idag inrymmt i den potatiskällare som pappa Torbjörn byggde om till snickeri på 80-talet.
– Lokalen ligger nästan helt under mark, vilket innebär att den håller samma temperatur året om så träet spricker inte. Dessutom är det väldigt högt i tak, vilket lämpar sig väldigt bra för de stora sekelskiftestrappor jag ofta får i uppdrag att bygga.
Allt är handmålat med pensel
Trots att Löa är en liten bygd, med bara ett hundratal invånare, finns här tre trappsnickerier. Det som utmärker Julia – mer än att hon är ung och kvinna – är att precis allt görs för hand och att majoriteten virke hämtas från egna skogen. I början kände hon oro för att ingen skulle vilja köpa trappa av en ung tjej, men det visade sig bli precis tvärtom.
– I början hörde jag själv av mig till tidningar för att berätta om min satsning på ett utdöende yrke. Det var inte svårt att få publicitet, om jag säger så. Och efter en helsida i rikstäckande Land strömmade kunderna in. Sedan dess har jag fortsatt berätta om min verksamhet på sociala medier. Det är här majoriteten kunder hittar mig idag.
På frågan om man skulle känna igen en “Julia-trappa” när man ser den är svaret “troligtvis”.
– Kunden är ju förstås med och påverkar trappans utformning, men utmärkande för mig är massiva detaljrika trätrappor i furu, behandlade med vitpigmenterad hårdvaxolja. Helst med egendesignade hattar och trappsteg med kurvig stegnos, så kallad S-profil. Och allt är förstås handmålat med pensel.
Kroppen är mitt viktigaste verktyg - den måste hålla länge
Att göra en trappa från grunden är ingen snabb historia, det tar 3-6 veckor. Och Julia vill ogärna göra avkall på hantverket.
– Däremot kan man spara mycket tid med rätt verktyg och smart infästning. Med Trälim Snabb slipper jag sätta i press och invänta långa torktider. Och med ESSTACK kan jag trycka dit detaljer som måste hugga direkt. Ett annat lifehack är bytet från “stora dyckertrackare” till ESSVEs list- och golvskruv. En smal skruv som drar som tusan. Den lilla skallen ger minimalt med spacklingsarbete och korta torktider.
Men kan man verkligen bygga en trappa helt själv?
– Både ja och nej. Själva tillverkningen sker på egen hand i verkstan, men vid slutmontaget har jag ofta med mig lite extra musker.
Byggprocessen börjar med att Julia åker ut till kunden för att mäta utrymmet och säkerställa att den tänkta modellen kommer passa in i hemmet. Tillbaka i verkstan tillverkar hon sedan alla delar och bygger upp hela stomen, ända upp till översta steget för att se att allt står i våg.
– Även om jag går en del på gym så gäller det att vara lite klurig vad gäller vikten. Bland annat tar jag hjälp av en truck. Kroppen är mitt viktigaste verktyg och den måste hålla i många år till.
Ett helt grönt snickeri
I framtiden drömmer Julia om att ställa om till ett helt grönt snickeri, där alla maskiner drivs av solceller.
– Jag tänker mycket på hållbarhet. Skänker till exempel allt spån till en lokal bonde och får ägg i utbyte. Om 40 år hoppas jag att mina barn tar över snickeriet och fortsätter vårda den skogsfastighet vår familj har ägt sedan 1600-talet. Trä betyder verkligen allt för mig.
Julia tipsar
Tips för ditt trappbygge
Finns det gyllene regler om trappans steg, höjd och djup?
– För att en trappa ska vara bekväm och säker att gå i måste stegbredd och steghöjd stå i ett visst förhållande till varandra. Sättstegshöjden, alltså avståndet mellan två plansteg, bör vara 17-20 centimeter. Ingen trappa bör ha fler än 18 steg utan att den delas upp med vilplan.
Vilket träslag är lättast att jobba med?
– Furu, det är ett fantastiskt träslag. Lättare än ek, hårdare än gran och tacksamt att slipa. Går att ytbehandla till fantastisk tålighet.
Vilken trapptrend ser du komma?
– Vitpigmenterade steg kommer fortfarande vara hett, men nu börjar vi se amerikanska influenser, trappor som tar plats. Kraftiga stolpar och stora vilplan med plats för möbler, eller åtminstone maffiga vaser. Man börjar också se trappor i vågade färger.
Vad är viktigast i kundkontakten?
– Att det känns glatt och trevligt. Jag jobbar hellre småskaligt och med rätt folk.